MicTV

De är få, men de finns. Skådespelare som inte kan vara dåliga. Oavsett om de jobbar med oduglig regissör eller usel manus så kan de inte göra ett dåligt jobb som skådespelare. Scarlett Johanson, Robert De Niro och självklara Meryl Streep hör till den kategorin. Al Pacino är skådespelare som levererar sitt yttersta i alla sina roller. Se bara på Gudfadern. Nu har han återvänt till tv. För första gången sedan 1968!

I TV-filmen You Don’t Know Jack spelar Al Pacino den ökände läkaren, Jack Kevorkian. Mer känd som dödsläkaren som dömdes till 25 års fängelse för att ha utfört dödshjälp på hundratals patienter under 90-talet. Hans agerande delade USA i två läger och dr. Kevorkian är fortfarande ett begrepp som väcker starka känslor.

Filmen sändes för två veckor sedan i amerikanska HBO och Al Pacinos prestation har hyllats sedan dess. Även en sådan liten sak som Jack Kevorkians dåliga kroppshållning känns naturligt på Al Pacino. Inte sedan Mad Men eller The Pacific har sådan detaljrikedom visats på tv. Exempelvis så har man spelat in ett helt avsnitt av CBS 60 Minutes på nytt för att vara så verklighetstrogna som möjligt. Speciellt känns dödsscenerna oerhört starka.

För regin står Barry Levingson. Han fick bland annat Oscar för Rain Man och regisserat även Good Morning, Vietnam. Levingson är också mannen bakom världens, kanske bästa polisserie, Uppdrag Mord samt fängelseserien Oz.

Al Pacino är inte ensam i You Don’t Know Jack. Susan Sarandon och John Goodman spelar hans två närmaste medarbetare.

I Sverige kommer You Don’t Know Jack att visas på Canal+ First den 30 maj kl. 21.00 men då under namnet Jack Kevorkian: Historien om Doktor Död.

The Pacific började lite trevande och jämförelsen med Band of Brothers var oundviklig men lite mer än halvvägs genom serien har The Pacific hittat sin egen form och jag är mäkta imponerad. Det senaste avsnittet där Robert Leckie efter sjukdom hamnar på en psykiatrisk klinik och får se krigets baksida var helt fantastisk och de kommande avsnitten om slaget på Peleliu gör ingen besviken. Serien är dock snart slut och efter alla år av uppbyggda förväntningar kommer det att kännas tomt efter det jag sett sista avsnittet. Jag hoppas redan nu att DVD-versionen kommer innehålla nytt material men tills dess finns det ett annat sätt att bota abstinensen efter The Pacific och det är att gå till litteraturens värld.

The Pacific bygger sin handling på två böcker, skrivna av två av de tre huvudrollerna i serien. Böckerna räknas idag till två av de främsta skildringarna av krigets fasor i Stilla Havet under andra världskriget och har precis kommit ut i nyutgåvor inför lanseringen av tv-serien. Robert Leckie gav ut sin bok Helmet for My Pillow år 1957 och boken beskriver främst Leckies ständiga rädsla för japanerna och andra faror soldaterna utsattes för. Om sin första natt på Guadalcanal skriver han följande: "Jag hade inte tittat in i lövverket innan mörkret föll, och nu tycktes det mig fullt av japaner. Allt i hela världen blev min fiende, och snart svek mig min egen kropp och blev ännu en. Mina ben blev krälande japaner. Mina armar också, och sedan mitt huvud. Endast mitt hjärta återstod. Det var jag. Jag var mitt hjärta. Det låg skälvande, jag låg skälvande i det ruttna mörka hål där allt som någonsin skapats tycktes vara ute efter mitt hjärta."

Eugene Sledge började skriva sin bok With the Old Breed redan under kriget men den kom inte att förrän år 1981. I boken beskriver Sledge hur rädsla, trötthet, smuts och hunger var soldatens ständiga följeslagare under de strider han upplevde på Peleliu och Okinawa. Han tog värvning som en oskyldig tonåring med patriotiska drömmar men kom ur kriget som en hugad veteran. Boken skildrar även krigets brutalitet och det hat som fanns mellan japaner och amerikaner. Sledge skriver att "detta brutala, primitiva hat som var lika karaktäristiskt för kriget i Stilla havsområdet som palmerna eller öarna."    

Som ytterligare fördjupning till tv-serien gavs i mars även en bok ut som sammanfattar hela kriget i Stilla Havet ur en soldats synvinkel. Boken heter The Pacific: Hell was an Ocean Away och är skriven av Hugh Ambrose som var historisk konsult till tv-serien. Boken innehåller utdrag ur de omfattande intervjuer som gjordes inför arbetet med The Pacific med fem överlevande soldater som delade de erfarenheter som huvudkaraktärerna i serien hade. Jag har precis fått denna bok och återkommer med mer information när jag läst den.

Har du inte fått nog när du läst alla dessa böcker vill jag även rekommendera ytterligare två böcker. Den första är Band of Brothers som låg till grund för tv-serien med samma namn. Den är skriven av Stephen E. Ambrose (Hughs pappa) och finns nu utgiven på svenska. Den andra är Easy Company Soldier som är skriven av Don Malarkey, en av de soldater som skildras i Band of Brothers. Han beskriver sitt liv, sin syn på det som hände under kriget samt rättar det han anser var felaktigt i tv-serien. Jag har själv läst båda dessa böcker och rekommenderar dem varmt om du gillade tv-serien.

Alla böcker som beskrivs i inlägget kan köpas via Bokus för under 200 kronor styck. Klicka på länkarna i inlägget för att komma direkt till respektive bok.

Den tredje säsongen av True Blood kommer att ha amerikansk premiär på HBO den 13 juni och kanalen har redan börjat marknadsföra den nya säsongen med hjälp av riktigt snygga affischer som speglar det lite annorlunda livet som vampyr. Varje vecka publiceras en ny affisch och du kan samla på dem via HBO:s hemsida. HBO har också passat på att släppa en promo för den nya säsongen som du kan se nedan. I Sverige visas den andra säsongen av serien just nu på SVT1 onsdagar kl. 22.00.

Det är nu fem år sedan jag först hörde ryktena om att HBO planerade en uppföljare till Band of Brothers som skulle utspela sig i Stilla Havet. Ända sedan dess har jag sett fram emot premiären av The Pacific och idag är det äntligen dags för serien att visas i Sverige.

Jag vill börja min recension med att konstatera att The Pacific inte är Band of Brothers. Även om de båda serierna har samma upphovsmän, Steven Spielberg och Tom Hanks, och de båda skildrar andra världskrigets hemskheter ur de enskilda soldaternas perspektiv, gör vi inte The Pacific rättvisa vid en direkt jämförelse. Kriget i Stilla Havet hade en helt annan karaktär än kriget i Europa och detta har upphovsmännen tagit fasta på.

I Band of Brothers fick vi följa den speciella gemenskapen som utvecklades mellan soldaterna i Easy Company. Soldaterna i den enheten utbildades tillsammans i USA och de kämpade sida vid sida under hela kriget. Denna typ av kompanier existerade inte i Stilla Havet. Under kriget flyttades soldaterna runt mellan enheterna utefter var behov fanns och därigenom var det få soldater som kämpade mer än några få slag tillsammans med samma personer. I The Pacific  följer vi därför tre enskilda marinsoldater från olika enheter i den första marindivisionen. Två av dem, Robert Leckie och Eugene Sledge, kom att skriva böcker om sina upplevelser vilka båda ligger till grund för tv-serien. Den tredje huvudrollsinnehavaren, John Basilone, var den ende marinkårssoldaten under andra världskriget som blev belönad med både Medal of Honor och Navy Cross vilket gör att hans insatser blev väl dokumenterade i efterhand.

Något som sänkte min tittarupplevelse under de två första avsnitten var att jag ägnade en stor del av min tankeverksamhet åt att försökta pussla ihop hur alla huvudrollsinnehavarna är förbundna till varandra. Ett tips är att istället komma ihåg att de inte hänger ihop. Visserligen stöter de på varandra lite då och då men ägna istället tid till att identifiera de tre huvudpersonerna och vilka biroller som hänger ihop med vem av dem.

Varje avsnitt av The Pacific inleds  med en kort historisköverblick och intervjuer med några av de marinsoldater som var med när det begav sig. Detta material ger oss som tittare en god överblick om vad de olika slagen handlar om. Detta befriar seriens handling från mycket av den formalia som kan vara trist att genomlida i historiska dramer och ger oss mer tid att följa seriens karaktär och det de upplever.

Själva historien börjar kort efter den japanska attacken mot Pearl Harbor i december 1941. Vi möter de tre huvudrollsinnehavarna på hemmaplan i USA där de förbereder sig för sin kommande uppgift och tar avsked från sina nära och kära. Även om denna del kan kännas onödig i ett krigsdrama anser jag att vi som tittare på detta sätt får en liten inblick i vad som står på spel för dessa personer och därigenom ett riktmärke för hela serien och alla dess skeenden. Därefter hoppar handlingen direkt till Guadalcanal i öriket Salomonöarna och det tillfälle då Leckie och den första marindivisionen ska landsättas för att kämpa mot japanerna för första gången. Redan här visar The Pacific sin storhet genom att långsamt bygga upp handlingen på ett magnifikt sätt. Genom berättandet får tittarna själva uppleva några av de tankar och känslor som  antagligen flög genom marinsoldaternas vid landstigningen och de följande dagarna. Allting för att bygga upp till den första striden där vi får se det helvete som riktiga krig faktiskt är. Vi få se rädsla, mod, avsky, hopp, förtvivlan och en inblick i hur grymma och avtrubbade soldater kan bli i krig. Allt detta inom loppet av blott tio minuter. Det är också i detta seriens behållning ligger. Att få en liten inblick i vår historia och en förståelse för något som är obegripligt för de flesta av oss i Sverige.   

Trots att The Pacific är ett mästerverk finns det en tydlig tendens som jag inte gillar. Det handlar om att producenterna lite här och där försöker att berätta för tittarna om hur de ska känna och tänka om karaktärerna och det som händer. Det är när generalerna håller vackra tal om hur modiga soldaterna är eller en kock på ett av skeppen säger att soldaterna är hjältar. Jag vill inte bli skriven på näsan om sådana saker.

The Pacific har premiär i Sverige söndagen den 4 april kl. 20.00 på Canal+ Series med repris måndagen den 5 april kl. 21.00 på samma kanal. Serien kommer även att visas på SVT senare under året.

Betyg för The Pacific (avsnitt 101-102): A

Stekspaden är gästskribent här på MicTV. Någon gång i månaden får vi ta del av hans recensioner och inlägg om aktuella serier. För att lättast och först följa det Stekspaden skriver rekommenderas hans egen blogg TV-dagboken.

Justified heter den amerikanska kabelkanalen FX:s senaste serie. The Shield, Nip/Tuck, Rescue Me, Damages och Sons of Anarchy är några av de serier som FX gjort sig ett namn med. Efter två sedda avsnitt kan man bara konstatera att Justified passar in alldeles utmärkt i kanalens profil.

Serien som från början var tänkt att heta Lawman (innan Steven Seagal snodde det namnet till sin Cops-liknande serie) handlar om Raylan Givens, en US Marshal med ett arbetssätt som en sheriff från Vilda Västern. Givens spelas av Timothy Olyphant, mest känd som sheriffen Seth Bullock i HBO:s lysande Vilda Västern-serie Deadwood. Här repriserar han i stora drag den rollen även om handlingen nu utspelar sig i nutid.

Givens sätt att arbeta går inte alltid hem hos hans chefer och resulterar i att han mot sin vilja blir förflyttad till sin hembygd Harlan County, en håla i Kentucky mest känd för sin gruvnäring. Där återser han bland annat sin exfru och en barndomsvän (spelad av Walton Goggins från The Shield) som nu slagit in på den kriminella banan. Dessa återseenden blir som väntat inte helt problem- och smärtfria.

Seriens inledning tyder på en serie som har potential att bli riktigt bra men för att den ska lyckas krävs det att birollerna får en tydligare roll. Som det är nu hänger för mycket på huvudrollsinnehavarens karisma. Dessutom är jag lite orolig för att fördelningen mellan den övergripande storyn och de fristående inslagen kommer tippa över för mycket mot det sistnämnda. Om dessa farhågor ordnar sig så har jag stort hopp om Justified.

En av årets största TV-serier, The Pacific hade nyligen premiär på amerikanska HBO. Här har ni ett making-of-klipp där flera viktiga personer ur produktionen berättar om serien. I Sverige visas mastodontserien på nya Canal+ Series med start söndagen den 4 april, innan dess finns trailers och annan läsvärd information kring The Pacific att tillgå här och här. En recension kommer dessutom inom kort.

Efter några stormiga år verkar det nu vara klart att Katherine Heigl lämnar Grey’s Anatomy för att istället satsa på sin filmkarriär.

Enligt E!Online har Heigl under tre års tid bett om att få lämna sitt kontrakt med serien. Hennes konflikt med ABC började i samband med Isaiah-gate år 2007 där ett bråk mellan stjärnorna Isaiah Washington och T.R. Knight lede till att Washington fick sparken och Knight senare valde att lämna serien. Heigl tog tydlig ställning för hennes gode vän T.R. Knight i denna konflikt och visade öppet sin ilska på att ABC först inte gjorde några som helst åtgärder mot Washington. Spänningen ökade ytterligare efter det att Heigl år 2008 uttryckt att hon inte fått tillräckligt bra material att arbeta med från seriens producenter.

Under inspelningen av den nuvarande säsongen av Grey’s Anatomy har Heigl fått ett antal månader ledigt för att spela in en film samt att ta hand om sitt nyadopterade barn. När Heigl sedan skulle återvände till arbetet för några veckor sedan dök hon inte upp sedan producenterna aldrig hört av sig till henne. Istället ska seriens skapare Shonda Rhimes, enligt Entertainment Weekly, ha gått med på att lösa Heigl från sitt kontrakt med omedelbar verkan. Ingenting har ännu blivit offentliggjort men det verkar onekligen som om Heigls karaktär Izzie snarast kommer att bli utskriven ur serien.

Jag gillar verkligen de första fyra säsongerna av Grey’s Anatomy men tycker att kvalitén sjunker stadigt sedan dess. Idag börjar serien mer och mer likna en såpopera istället för det kvalitetsdrama som serien började som. Det känns också som att serien var färdiga med Heigl. Efter alla vändningar känns det som om karaktären Izzie är utspelad.  Vad tycker ni om att Heigl lämnar Grey’s Anatomy? Kommer hon att bli saknad i serien?

Foto: Gareth Cattermole/Getty Images

Enligt Entertainment Weekly arbetar Bruno Heller, skaparen till HBO-serien Rome, på att göra en uppföljare till serien på den vita duken. Ett manus ska vara färdigskrivet och huvudrollsinnehavarna Kevin McKidd, som just nu syns i Grey’s Anatomy, och Ray Stevenson ska vara beredda att vara med på projektet. Handlingen i filmen kommer att börja i Tyskland fyra år efter det att handlingen i tv-serien slutat. Innan projektet blir verklighet behöver Heller nu hitta en studio som är villig att satsa på filmen.

Onsdagen den 31 mars kl. 23.05 kommer den sjätte och sista säsongen av Lost att ha svensk premiär på TV4. Lost är enligt min mening en av de bästa tv-serierna som någonsin har gjorts och att TV4 väljer att skyffla undan programmet till sena kvällar är inte annat än en skymf mot det kvalitativa dramat även om jag samtidigt förstår det dilemma som kanalen har då de tablålägger sina amerikanska serier.

TV4 har givit många serier, där ibland Glee, 24, Medium, Lie to Me, Heroes och Lost, chansen att hitta en stor publik under primetime (kl. 20.00-22.00) men ingen av dem har under en längre tid kunnat uppvisa bra tittarsiffror. Den enda amerikanska serien som egentligen har lyckats är House vilken ofta har runt 600 000 tittare. De övriga sällan över 300 000. Eftersom TV4 är reklamfinansierad och helt beroende av tittarsiffror blir det ett enkelt ekonomiskt val för kanalen att flytta bort serier som inte har över 500 000 tittare från primetime och ersätta dem med någonting annat, ofta egenproducerade realityserie. Hur ska TV4 då göra med dessa serier?

De andra reklamfinansierade kanalerna i Sverige hade antagligen valt att tablålägga denna typ av serier kl. 22.00 men TV4 har inte den möjligheten då de istället har valt att sända nyheter vid denna tidpunkt. Istället finns det bara två andra alternativ. Att sända serien efter nyheterna kl. 22.40 eller att flytta serien till en annan kanal. TV4 har provat båda strategierna men har inte riktigt lyckas med någon av dem. När kanalen förra året bestämde sig för att sända Lost kl. 22.40 förlorade serien 50% av sina tittare. Ungefär lika många tittare förlorades när Medium nyligen flyttade till TV4+. Ännu sämre har det gått för storsatsande TV400. Trots att kanalchefen Christer Andersson har arbetat hårt med att få över stora serier till kanalen har till exempel de nya avsnitten från säsong 8 av 24 inte ens över 40 000 tittare trots att TV400 bara visar serien några veckor efter USA.

Så länge dessa förhållanden råder önskar jag nästan att andra kanaler än TV4 ska få rättigheterna till de bästa nya serierna. Få amerikanska serier har över 500 000 tittare i Sverige vilket gör det svårt för dem att lyckas på TV4. Få tittare stannar uppe för att titta på tv efter 22.40 en vardag och även om jag gillar tanken med TV400 är det inget alternativ så länge nästan ingen tittar på kanalen. Mitt tips till TV4 är att istället försöka lägga bra serier på helgerna runt primetime. Både SVT och TV3 har lyckats med detta och jag tror att fler skulle välja att titta på serierna än under de mycket sena vardagskvällarna. Ett annat alternativ vore att göra till exempelvis kl. 20.00 på TV4+ till serietimmen och marknadsföra detta hårt. Tittarna kan på detta vis veta att de alltid kan se bra serier på kanalen vid denna tidpunkt. Detta är en strategi som fungerat för Canal+. Vad tycker ni? Vad ska TV4 göra med sina amerikanska serier?

Foto: ABC/TV4

Trots rykten om nedläggning har FOX beslutat att låta producera även en tredje säsong av Fringe.

J.J. Abrams får fortsatt förtroende att producera serien trots att Fringe haft lite svagare tittarsiffror än förra året. Tittarna är i och för sig fler än för många andra serier, men FOX jämföra tittarsiffrorna med kanalens andra serier och då är 24 och Bones betydligt större.

J.J Abrams har verkligen haft roligt denna vinter. Sista säsongen av Lost har haft ökande tittarsiffror och hans version av Star Trek fick igår natt en Oscar vilken är Star Trek-filmernas första någonsin. För övrigt så har arbetet med uppföljaren till filmen redan börjat.

Livet för den alldaglige kemiläraren Walter White förändras radikalt när han får diagnosen dödlig lungcancer. För att hans fru och barn ska ha ett kapital att leva på efter hans död beslutar Walter sig för att slå sig in på brottets bana. Tillsammans med ett par före detta elever startar han därför upp ett droglabb. Det är upptakten till Breaking Bad som nu går in på sin tredje omgång.

Serien är åter i rutan på amerikanska AMC den 21 mars, men känner man redan nu för en aptitretare bör man inte missa promon ”Our City” här nedan. I Sverige visas Breaking Bad på TV8. Kanalen visade under förra hösten den andra säsongen men det är ännu oklart när den tredje säsongen ska börja visas.

Lost har ända sedan starten varit både mystiskt och invecklat. Därför har nu ett gäng "fans" tagit fram ett nytt intro som bättre ska återspegla seriens handling. Informativt, eller hur?