Alcatraz – ny serie från J.J. Abrams

Vad händer om man kombinerar Prison Break och The 4400 i en och samma serie? Lägg dessutom till producenter från Lost och författare från Kyle XY. Resultatet blir den nya succéserien Alcatraz.

image

Handlingen är enkel men ack så spännande. År 1963 försvinner 302 fångar utan ett enda spår efter sig från den ökände fängelseön Alcatraz utanför San Francisco. Nästan 50 år senare dyker en fånge efter den andre upp i staden och det är upp till 4 speciella personer att fånga dem.

I huvudrollen hittar vi Rebecca Madsen som spelas av den relativt okända Sarah Jones. Hon porträtterar en polis vars uppgift är att gripa fångarna. Som det brukligt är i en tv-serie har hon en speciell historia som sakta avslöjas under handlingens gång. Till sin hjälp har hon en Alcatraz-forskare spelad av Jorge Garcia. Honom kommer vi ihåg från Lost där han spelade Hurley. Ingen detektivserie är fullständig utan FBI. Sam Neil spelar FBI-agenten Hauser som hjälper Rebecca i hennes jakt. Även han har en speciell koppling till Alcatraz. Hauser är inte ensam utan har en psykolog, Lucy Banerjee, till hjälp. Hennes roll spelas av (en av mina personliga favoritskådespelare just nu) Parminder Nagra. Vi minns alla hennes huvudroll i Skruva den som Beckham.

Alcatraz har alltid haft en mystisk skugga över sig. Inte så konstigt att ön även idag är en av San Franciscos mest populära turistattraktioner. Det är kanske inte så förvånande att självaste J.J. Abrams är exekutiv producent av Alcatraz. Hans namn är numera en synonym för mystik.

Serien har haft en stadig publik sedan premiären i USA och det finns hopp om att serien ska få ytterligare en säsong. 302 rymlingar att fånga lär ju ta sin tid.

En viktig detalj är musiken. Precis som i Lost spelade den en viktig roll i att öka spänningen. Man skulle kunna jämföra den med hur bakgrundsmusiken i filmerna om Jason Bourne fungerade i handlingen.

Serien har det mesta för att publiken även i Sverige ska tycka om den: bra skådespelare, utmärkt manus och en del av det övernaturliga. Men framför allt har den en viktig saken som jag uppskattar framför allt annat. Varje avsnitt kan ses flera gånger utan att det tröttar ut den som tittar.

I Sverige kommer Alcatraz att visas på TV4 med start senare i år.

Dela / Spara

The Pacific uppfyller alla förväntningar

tv-the-pacific-8298773

Det är nu fem år sedan jag först hörde ryktena om att HBO planerade en uppföljare till Band of Brothers som skulle utspela sig i Stilla Havet. Ända sedan dess har jag sett fram emot premiären av The Pacific och idag är det äntligen dags för serien att visas i Sverige.

Jag vill börja min recension med att konstatera att The Pacific inte är Band of Brothers. Även om de båda serierna har samma upphovsmän, Steven Spielberg och Tom Hanks, och de båda skildrar andra världskrigets hemskheter ur de enskilda soldaternas perspektiv, gör vi inte The Pacific rättvisa vid en direkt jämförelse. Kriget i Stilla Havet hade en helt annan karaktär än kriget i Europa och detta har upphovsmännen tagit fasta på.

I Band of Brothers fick vi följa den speciella gemenskapen som utvecklades mellan soldaterna i Easy Company. Soldaterna i den enheten utbildades tillsammans i USA och de kämpade sida vid sida under hela kriget. Denna typ av kompanier existerade inte i Stilla Havet. Under kriget flyttades soldaterna runt mellan enheterna utefter var behov fanns och därigenom var det få soldater som kämpade mer än några få slag tillsammans med samma personer. I The Pacific  följer vi därför tre enskilda marinsoldater från olika enheter i den första marindivisionen. Två av dem, Robert Leckie och Eugene Sledge, kom att skriva böcker om sina upplevelser vilka båda ligger till grund för tv-serien. Den tredje huvudrollsinnehavaren, John Basilone, var den ende marinkårssoldaten under andra världskriget som blev belönad med både Medal of Honor och Navy Cross vilket gör att hans insatser blev väl dokumenterade i efterhand.

Något som sänkte min tittarupplevelse under de två första avsnitten var att jag ägnade en stor del av min tankeverksamhet åt att försökta pussla ihop hur alla huvudrollsinnehavarna är förbundna till varandra. Ett tips är att istället komma ihåg att de inte hänger ihop. Visserligen stöter de på varandra lite då och då men ägna istället tid till att identifiera de tre huvudpersonerna och vilka biroller som hänger ihop med vem av dem.

Varje avsnitt av The Pacific inleds  med en kort historisköverblick och intervjuer med några av de marinsoldater som var med när det begav sig. Detta material ger oss som tittare en god överblick om vad de olika slagen handlar om. Detta befriar seriens handling från mycket av den formalia som kan vara trist att genomlida i historiska dramer och ger oss mer tid att följa seriens karaktär och det de upplever.

Själva historien börjar kort efter den japanska attacken mot Pearl Harbor i december 1941. Vi möter de tre huvudrollsinnehavarna på hemmaplan i USA där de förbereder sig för sin kommande uppgift och tar avsked från sina nära och kära. Även om denna del kan kännas onödig i ett krigsdrama anser jag att vi som tittare på detta sätt får en liten inblick i vad som står på spel för dessa personer och därigenom ett riktmärke för hela serien och alla dess skeenden. Därefter hoppar handlingen direkt till Guadalcanal i öriket Salomonöarna och det tillfälle då Leckie och den första marindivisionen ska landsättas för att kämpa mot japanerna för första gången. Redan här visar The Pacific sin storhet genom att långsamt bygga upp handlingen på ett magnifikt sätt. Genom berättandet får tittarna själva uppleva några av de tankar och känslor som  antagligen flög genom marinsoldaternas vid landstigningen och de följande dagarna. Allting för att bygga upp till den första striden där vi får se det helvete som riktiga krig faktiskt är. Vi få se rädsla, mod, avsky, hopp, förtvivlan och en inblick i hur grymma och avtrubbade soldater kan bli i krig. Allt detta inom loppet av blott tio minuter. Det är också i detta seriens behållning ligger. Att få en liten inblick i vår historia och en förståelse för något som är obegripligt för de flesta av oss i Sverige.   

Trots att The Pacific är ett mästerverk finns det en tydlig tendens som jag inte gillar. Det handlar om att producenterna lite här och där försöker att berätta för tittarna om hur de ska känna och tänka om karaktärerna och det som händer. Det är när generalerna håller vackra tal om hur modiga soldaterna är eller en kock på ett av skeppen säger att soldaterna är hjältar. Jag vill inte bli skriven på näsan om sådana saker.

The Pacific har premiär i Sverige söndagen den 4 april kl. 20.00 på Canal+ Series med repris måndagen den 5 april kl. 21.00 på samma kanal. Serien kommer även att visas på SVT senare under året.

Betyg för The Pacific (avsnitt 101-102): A

Ny TV-serie: Justified

Stekspaden är gästskribent här på MicTV. Någon gång i månaden får vi ta del av hans recensioner och inlägg om aktuella serier. För att lättast och först följa det Stekspaden skriver rekommenderas hans egen blogg TV-dagboken.

Justified heter den amerikanska kabelkanalen FX:s senaste serie. The Shield, Nip/Tuck, Rescue Me, Damages och Sons of Anarchy är några av de serier som FX gjort sig ett namn med. Efter två sedda avsnitt kan man bara konstatera att Justified passar in alldeles utmärkt i kanalens profil.

Serien som från början var tänkt att heta Lawman (innan Steven Seagal snodde det namnet till sin Cops-liknande serie) handlar om Raylan Givens, en US Marshal med ett arbetssätt som en sheriff från Vilda Västern. Givens spelas av Timothy Olyphant, mest känd som sheriffen Seth Bullock i HBO:s lysande Vilda Västern-serie Deadwood. Här repriserar han i stora drag den rollen även om handlingen nu utspelar sig i nutid.

Givens sätt att arbeta går inte alltid hem hos hans chefer och resulterar i att han mot sin vilja blir förflyttad till sin hembygd Harlan County, en håla i Kentucky mest känd för sin gruvnäring. Där återser han bland annat sin exfru och en barndomsvän (spelad av Walton Goggins från The Shield) som nu slagit in på den kriminella banan. Dessa återseenden blir som väntat inte helt problem- och smärtfria.

Seriens inledning tyder på en serie som har potential att bli riktigt bra men för att den ska lyckas krävs det att birollerna får en tydligare roll. Som det är nu hänger för mycket på huvudrollsinnehavarens karisma. Dessutom är jag lite orolig för att fördelningen mellan den övergripande storyn och de fristående inslagen kommer tippa över för mycket mot det sistnämnda. Om dessa farhågor ordnar sig så har jag stort hopp om Justified.

TvDagboken2

Sett på TV: Men of a Certain Age

Stekspaden är gästskribent här på MicTV. Någon gång i månaden får vi ta del av hans recensioner och inlägg om aktuella serier. För att lättast och först följa det Stekspaden skriver rekommenderas hans egen blogg TV-dagboken.

TNT är en amerikansk kabel-tv kanal som inte är särskilt känd i Sverige. Deras serier The Closer, Saving Grace, Leverage och Dark Blue är samtliga procedurals (serie som enbart har fristående avsnitt) om jag inte misstar mig. Även om jag inte tvekar på att de är bättre än sina konkurrenter CSI, NCIS och allt vad de heter så är det inget som har lockat mig till tittande. Deras senaste serie Men of a Certain Age kändes däremot som något som kunde passa mig. Det är inte ofta jag redan efter piloten blir förtjust i en serie men det blev jag verkligen här.

Handlingen kretsar kring tre vänner som samtliga närmar sig 50-strecket. Ray Romano (från Everybody loves Raymond och tillika en av seriens skapare) spelar Joe, en frånskild tvåbarnsfar med vissa lättare neurotiska problem. Han oroar sig bland annat (med viss rätta) för att den tonåriga sonen Albert ska ha ärvt hans tvångstankar. Joe hade drömmar om att bli golfproffs men blev i stället ägare till en partyaffär.

Owen (briljant spelad av Andre Braugher – Pembleton från Homicide: Life on the Street) är en stressad småbarnsfar som kämpar med både diabetes på grund av övervikt och en husrenovering som aldrig tycks vilja bli klar. Han har ett jobb han avskyr, som försäljare på sin fars bilfirma. Terry (Scott Bakula) är en misslyckad skådis som på senare tiden har fått försörja sig med diverse ströjobb som kontorist. Han är en riktig kvinnokarl och har ett särskilt intresse för en hälften så gammal servitris.

De tre männen är alla väldigt olika men trots det eller kanske tack vare det, har de varit vänner sedan skoltiden. Oftast är det bara på lunchrestaurangen eller i vandringspåret som de tre har någon scen ihop. Vanligast är i stället att det finns en viss gemensam nämnare i varje avsnitt som förbinder handlingen. En serie om tre medelålders män låter kanske inte så spännande men med en perfekt mix mellan drama och komedi och med lysande skådisar så är det ändå en väldigt sevärd serie. Givetvis är målgruppen inte den allra största men man behöver absolut inte vara ”i en viss ålder” för att uppskatta Men of a Certain Age.

Om och när serien kommer till Sverige är ännu inte klart.

TvDagboken2

Sett på TV: Kniven mot strupen på TV3

Jag har inte mage att bara publicera mina tävlingsbidrag till ComHems tävling idag. Därför har jag tittat på premiäravsnittet av TV3:s nya matprogram Kniven mot strupen som har premiär ikväll och nedan följer en kortare recension av detta program. 

Sett på TV i Sverige
Kniven mot strupen – Avsnitt 101 –  Dal Cuore
När och var?: Torsdagen den 19 november 2009 kl. 21.00 på TV3.

Kvällsmat Våren 2009

Handling: Ramsey’s Kitchen Nightmare är enligt min mening ett av de bästa matprogram som någonsin har gjorts. Kniven mot strupen är en svensk version av detta program där Gordon Ramsey har bytts ut mot kocken Alexander Nilson som bland annat har jobbat på restaurangen Nils Emil och Akvavit i New York. Han är även känd från tv-programmen Kvällsmat och Middagen på TV3. I det första programmet besöker Alexander restaurangen Dal Cuore i Malmö som specialiserat sig på en kombination av spansk och italiensk mat men som inte har tillräckligt med gäster för att kunna gå runt. Vid besöket upptäcker Alexander att maten är riktigt dålig och att ägarna, paret Florenda och Besnik, och kocken Julio bara skyller på varandra när det blir tal om vem som är ansvarig för menyn och den mat som serveras. Det blir uppenbart att det råder en öppen konflikt mellan de båda lägren och Alexanders första uppgift blir att medla fred och försöka skapa ordning i vem det är som bestämmer i restaurangen. Frågan är om restaurangen går att rädda?  
Kommentar: Med samma upplägg som originalet kan TV3 egentligen inte misslyckas med Kniven mot strupen men den uppenbara skillnaden mellan versionerna, nämligen programledarna, drar ner betyget betydlig för det svenska programmet. Känslan jag får när jag ser Gordon Ramsey är en auktoritet som leder restaurangerna på rätt väg med en fast och trygg hand. Upplevelsen av Alexander Nilson är en förväxt högstadieelev som har svårt att uttrycka det han vill ha sagt och istället låter och gestikulerar för att få uppmärksamhet. Med detta beteende hjälper det inte om han är kunnig. Jag kan ändå inte ta honom på allvar. Jag hoppas att Alexander Nilson växer in i rollen eller att TV3 väljer att byta ut honom. Först då kan detta program gå från något jag tittar på enbart om jag inte har någonting annat att göra till ett program som jag känner att jag absolut inte vill missa.  
Betyg: D

Foto:Jenny Unnegård/TV3

Sett på TV: Grey’s Anatomy – 606

Sett på TV i Sverige
Grey’s Anatomy – Avsnitt 606 –  I Saw What I Saw
När och var?: Onsdagen den 4 november 2009 på Kanal 5.

Grey's Anatomy 606

Handling: En brännskadad patient kommer in till akuten. Hon verkar må bra men avlider hastigt efter bara några timmar. Sjukhusledningen startar en utredning för att ta reda på vem som var ansvarig för patienten och vem av de anställda som gjort sig skyldig till misstaget som slutligen ledde till patientens död. De tolv inblandade läkarna får berätta hur de upplevde händelserna kring patientens behandling. 
Kommentar: Efter en ojämn femte säsong är Grey’s Anatomy tillbaka med besked. Detta var ett mästerligt avsnitt som var spännande från första sekund och hela vägen till slutet. Ovisheten om vem som var skyldig till misstaget skapade denna spänning och vid flera tillfällen lurades vi att tro någonting som faktiskt inte hade hänt kunde ha varit det som hänt. Att skildra denna historia ur tolv olika vinklar och att spela på att varje person upplever en händelse olika var ett genidrag och visar hur lätt det är att missuppfatta någonting man upplever om man inte sitter inne på fullständig information. Jag gillar även de nya läkarna som kommit till Seattle Grace från Mercy West efter sammanslagningen och samspelet, eller rättare sagt bristen på den, mellan dem ger en ny dimension till serien.       
Betyg: A
Bra musik i avsnittet:
             Metric – Blindness Metric - Fantasies - Blindness

Sett på TV: Glee

Stekspaden är gästskribent här på MicTV. Någon gång i månaden kommer vi att få ta del av hans recensioner och inlägg om aktuella serier. För att lättast och först följa det Stekspaden skriver rekommenderas hans egen blogg TV-dagboken.

Glee. Cory Monteith, Chris Colfer, Lea Michele, Jayma Mays, Jessalyn Gilsig, Matthew Morrison, Kevin McHale, Amber Riley, Jenna Ushkowitz, Mark Salling, Dianna Agron och Jane Lynch. Foto: 20th Century Fox/TV4

Glee är en av höstens mest omtalade nya serier i USA. Serien handlar om skolans show choir (hittar inget bra svenskt ord) och dess något speciella medlemmar under ledning av läraren Will Schuester. Gruppen består till en början bara av en handfull medlemmar som alla är mer eller mindre utstötta. Den talangfulla Rachel med lite väl stort ego och den något osäkre amerikansk fotbollsspelaren Finn är de två som hittills stått mest i fokus.

Varje avsnitt består av ett antal shownummer till välkända både nya och gamla låtar. Som tur är vävs uppträdandena oftast in på ett naturligt sätt i avsnitten och inte som i musikaler där det bara helt plötsligt brists ut i sång.

Glee siktar väldigt brett för att tilltala så många målgrupper som möjligt. Mycket musik och show tilltalar antagligen Idol-publiken. Vissa storylines, som Wills skengravida fru, känns mest som något som hade platsat i valfri såpa under 90-talet. Sen har ju förstås hela high-school-genren sin givna publik.

Den här spretigheten kan ju beroende på hur man ser det vara både en fördel och en nackdel. För mig känns det nog tyvärr mest som det sistnämnda. Jag hade gärna sett att det hade handlat mer om ungdomarnas relationer i stället för att det som nu är Will som innehar den egentliga huvudrollen. Piloten verkade lovande men efter den tycker jag tyvärr bara att det har gått utför. I klassen ungdomsserier rekommenderar jag hellre Greek om man vill ha något lättsmält och Friday Night Lights om man är ute efter lite mer drama. Glee får  godkänt men inte mer.

Glee börjar visas på TV4 torsdagen den 12 november kl. 21.00.

Tv-Dagboken

Sett på TV: Kommissarien och havet

TV4:s nya söndagskväll med Kommissarien och havet blev enligt min mening ett stort fiasko för alla de 1 109 000 som såg programmet.

Walter Sittler & Inger Nilsson i den "dötråkiga" Kommisarien och havet

Den första delen i den tyska filmatiseringen av Mari Jungstedt böcker var riktigt, riktigt gråtrist och tråkig. Och jag förstår att Jungstedt är besviken på den oerhört monotona dubbningen som förstörde mycket. Det kändes som om de svenska skådespelare som gav röst åt sina tyska kollegor hade lika mycket inlevelse som ett gäng nyhetsuppläsare på nedåttjack. Ännu märkligare blev det när en dansk helt plötsligt dök upp textad istället för dubbad, borde inte alla vara antingen dubbade eller textade? Dubbning i Sverige är helt enkelt bortkastat, vi är alldeles för ”bortskämda” med undertexter.

Många kända och skickliga svenska skådespelare medverkade men det hjälpte föga då de inte alls kom till sin rätt. Manuset och handlingen kändes halvfärdigt och rättigheterna till ett par hyfsat bra böcker (har läst dem) känns totalt bortslarvade. TV4 borde ha satsa på en egen tolkning av Jungstedts böcker istället för att köpa in någon halvdan tysk produktion. Läste i en annan blogg en kommentar om att Lidl som programsponsor säger allt och kunde inte låta bli att skratta åt det. Man undrar ju efter att ha sett första delen vad tyskarna ser i den här filmserien, för det var nog bland det sämsta jag sett på tv på väldigt länge. TV4 uppmanar oss att ge serien en chans till, men för min del blir det inga fler sena söndagskvällar med Kommissarien och havet. Kommer ni att slå på TV4 nästa söndag klockan 21:00?

Betyg för Kommissarien och havet – Den du inte ser: F

Foto: TV4

Sett på TV: The Vampire Diaries

En av höstens mest omtalade och uppmärksammade serier The Vampire Diaries har haft premiär i USA. Den nya vampyrserien inledde starkt och slog ett nytt premiärrekord för tv-kanalen The CW med 4,84 miljoner tittare. Jag har sett premiäravsnittet och tänkte dela med mig av min åsikt.

Sett på TV i USA
The Vampire Diaries – Avsnitt 101 – Pilot
När och var?: Torsdagen den 10 september 2009 på The CW.

Handling: Tv-serien bygger på en serie ungdomsböcker av L. J. Smith och handlar om tonåringen Elena Gilbert vars föräldrar omkommer i en bilolycka. Hon försöker anpassa sig till den nya vardagen samtidigt som hon vill hjälpa sin bror Jeremy ur det dåliga umgänge han hamnat i. När sedan Elena och hennes vänner möter den snygge och mystiske Stefan (som råkar vara vampyr) är äventyret igång. The Vampire Diaries kan enkelt beskrivas som en blandning av Twilight, True Blood och ungdomsserier så som Gossip Girl och One Tree Hill.
Kommentar: Jag inser att jag kanske inte riktigt tillhör seriens huvudmålgrupp, men förstår samtidigt att det här kommer gå hem i tv-sofforna och då framför allt bland yngre tjejer. Avsnittet börjar med en bilscen som skulle kunna vara tagen ur vilken skräckfilm som helst och fortsätter sedan i en déjà vu-stil där det känns som vi sett allting förut. Skådespelandet känns ofta konstlat och påklistrat, Ian Somerhalder (Lost) i rollen som Stefans onde bror Damon gillar jag dock skarpt!Musiken spelar ju vanligtvis en stor roll i de flesta tv-serierna, men i Vampire Diaries är det på gränsen till överdrivet. Det spelas nämligen nästan konstant musik och det byts låt så ofta att man ibland känner sig lätt förvirrad. Det jag tycker bäst om med  serien är stämningen och miljöerna som känns äkta och speciella på något sätt. Trots att jag inte tycker att premiären är särskilt bra finns där något ”obestämt” som av någon outgrundlig anledning gör att jag vill ge The Vampire Diaries ett par avsnitt till.
Betyg: E- (knappt godkänt)

Sett på TV: Nöjespokalen

                                                         Bild: Kanal 5/Pixl Family

Nöjespokalen är Kanal 5:s nya underhållningssatsning och går ut på att två kändispar tävlar mot varandra i nöjesfrågor (klicka här för att se en trailer). I torsdagens premiär ställdes Hans och Emma Wiklund mot Mårten Andersson och Tobbe Blom. Programmet kändes lite segt till en början och många av tävlingsmomenten var "lånade" från andra program i genren så som På spåret och Doobidoo. Detta behöver dock inte betyda att programmet är dåligt bara för det.

Efter en trevande start tog det sig undan för undan och den timlånga sändningen mynnade ut med ett bra helhetsintryck. Programmets stora fördel är enligt mig frågorna som inte känns lika föråldrade som konkurrenternas. Själv är jag född i början av 90-talet och det är inte alltid man har koll på de frågor som dyker upp i t.ex. Doobidoo och radions Melodikrysset och det är här jag ser mest potential för nykomlingen Nöjespokalen. Programmet vänder sig nämligen mot en yngre publik som tidigare saknat en frågesport som passat dem.


                                                                           Foto: Kanal 5

Programledaren Sofia Wistam gör sitt jobb och det märks att hon har många års erfarenhet av tv. Betyget för hennes insatts blir därför godkänt, men mycket mer än så var det inte. Komikern Kristoffer Appelquist fungerar utmärkt i rollen som ledtrådslevererare och känns betydligt roligare än till exempel Doobidoos motsvarigheter vilka bland annat varit politiker eller programledare för Antikrundan.

Tobbe Blom och Mårten Andersson var ett bra par och bjöd på sig själva samtidigt som de var skickliga. Hans och Emma Wiklund kändes däremot sådär. Emma Wiklund var trevlig och gjorde det bra, hennes make däremot verkade tycka att det hela var ganska uttråkande och såg emellanåt ut att vilja vara någon annanstans. Jag ska dock inte ta ifrån honom att han i princip satte varenda filmfråga paret fick.

Sammantaget tycker jag att Nöjespokalen är ett hyfsat underhållnings-program, trots att det bitvis kändes segt. Om producenterna lyckas öka tempot något i kommande program och deltagarna fortsätter att ha  högt underhållningsvärde tror jag att det här kan bli en framgång för Kanal 5. Att lägga Nöjespokalen på torsdagar känns också rätt med tanke på att de flesta unga inte sitter framför tv:n på helgerna. Konkurrensen om tittarna är inte heller lika mördande en vardagskväll klockan tio som under helgerna. Missade du premiären av Nöjespokalen finns den att se i Kanal 5:s webb-tv.

Betyg för Nöjespokalen (avsnitt 101): D

Sett på TV: Flight of the Conchords på Canal+

Sett på TV i Sverige
Flight of the Conchords – Avsnitt 201 – A Good Opportunity
När och var?: Torsdagen den 3 september 2009 på Canal+ Hits.

Handling: Bret och Jemaine sparkar Murray som manager eftersom han bara koncentrerar sig på Crazy Dogggz. De lyckas få ett jobb där de ska skriva en jingel för en tandkräm för enbart kvinnor. Murray får veta att Crazy Dogggz stulit sin hit från ett polskt band och går i konkurs och gör allting för att få tillbaka Flight of the Conchords som kunder.  
Kommentar: Efter att ha sett avsnittet två gånger måste jag säga att avsnittet är lika bra som de under säsong 1. Musiken är extremt rolig och dialogen är lika udda som vanligt. Om jag har något negativt att säga och ge det en anledning att inte ge avsnittet ett A är att delar av dialogen känns mycket mer forcerad än under säsong.  
Bästa citat: I don’t need you guys! I got The Crazzy Dogggz. They are making hit after hit. Doggy Bounce, number 1. Doggy Dance, number 5. In the Pound, number 37. It’s not gonna stop, It’s never gonna stop! They are a hitmaking machine! (Murray efter det att Flight of the Conchords sparkat honom som manager.)
Betyg: B
Musik i avsnittet: 
         Flight of the Conchords – Angels Flight of the Conchords - Angels - Single

Sett på TV: Damernas Detektivbyrå

Tanken var att skriva något om serien innan den hade sänts men tiden tillät inte det så det får bli en recension istället.

Sett på TV i Sverige
Damernas Detektivbyrå – 101 – Pilot 
När och var?: Söndagen den 7 juni kl. 21.00 på Canal+ Hits.
Kommande repriser: Lördag 13/6 kl. 19.00 på Canal+ Hits och söndag 14/6 kl. 13.30 på Canal+ Comedy.  
Jill ScottHandling: Serien bygger på Alexander McCalls bästsäljande romaner med  samma namn som serien. Bara i Sverige har dessa sålt i över 700 000 exemplar. Serien utspelar sig i Botswana där Precious Ramotswe (Jill Scott), efter att ha mottagit ett större arv, bestämmer sig för att flytta till huvudstaden Gaborone och starta en egen detektivbyrå, den första någonsin i Botswana som drivs av en kvinna. Som hjälp för att lösa fallen  har hon den egensinniga sekreteraren Grace (Anika Noni Rose) och garageägaren JLB Matekon (Lucian Msamati) som samtidigt, på sitt eget  lilla sätt, försöker att förföra Precious. Några av de första fallen hon får är att undersöka ett misstänkt försäkringsbedrägeri och om en make är otrogen mot sin fru.
Kommentar: Både min mamma och mormor har läst alla böckerna och blev exalterade när jag berättade om denna tv-serie så jag bestämde mig för att faktiskt se den och jag är inte besviken. Serien är inspelad på plats i Botswana och stor omsorg har lagts på att ge den en äkta känsla. Detta lyckas de bra med. Färgerna, musiken, omgivningarna, människorna och dialekterna ger alla ett intryck av att vi själva nästan befinner oss på savannerna i Botswana. Allt detta bidrar till att göra serien till något unik som vi inte kan se någon annanstans på tv idag. Att fallen som Precious tar sig an oftast är obetydliga gör ingenting eftersom det inte riktigt känns som om det är det viktigaste i serien utan här är det karaktärerna som har överhanden. Däremot är två timmar, vilket är längden på det första avsnittet, för långt för att jag ska lyckas hålla intresset uppe. De återstående avsnitten är bara en timme vilket antagligen ger serien mer rättvisa då tempot är ganska lågt.
Betyg: C