MicTV

Var det någon mer än jag som såg The White Concert från danska Horsen på SVT igår? Jag är fortfarande lite i chock från denna tillställning och får använda bloggen som terapi för att skriva av mig om den traumatiska händelsen. Tanken med konserten var god. På dagen 40 år efter det att Beatles släppte sitt nionde studioalbum The Beatles (även kallad The White Album) skulle 30 av nordens bästa artister spela varsin egen version av de trettio låtarna som finns med på skivan. Resultatet blev bara bisarrt. Programledaren gjorde ständiga skämt om de fattiga åskådarna som köpt de billigaste biljetterna längst bak vilket jag tycker är ganska osmakligt. Arenan såg ut som en  modern kyrka och intrycket av att det var en sekt som hade möte ökade eftersom hela publikhavet var klädda i vitt. När vi ändå talar om publiken får vi leta med ljus och lykta efter en stelare tillställning. Alla satt med raka ryggar och gav bara ifrån sig ett ljud när de blev uppmanade till det i slutet av varje låt. En opera föreställning är som en hårdrockskonsert i jämförelse med detta.

Sägas ska kanske att jag själv anser att The White Album är bland de tio bästa album som någonsin har gjorts och att While My Guitar Gently Weeps är den allra bästa Beatles låten vilket och potentialen att göra något unikt med dessa låtar fanns men den utlovade artisteliten visade sig mest bestå av b-artister och de originella egna tolkningarna visade sig vara urvattnade versioner som skiljde sig lika mycket från originalet som påskmust skiljer sig från julmust. Arrangörerna hade lika gärna kunnat spela upp skivan från scen med en större behållning för publiken. Ett stilla tips inför framtiden för alla danska arrangörer av musikprogram är att inte lova mer än ni kan hålla. Resultatet avslöjar lätt er bluff!